I samarbete med Lavendla – Bergravning och Juridik.

Att hitta kärleken är både det svåraste och enklaste man kan göra i livet. Det är inte alla förunnat och jag levde länge med övertygelsen att kärlek inte är något för mig. För ett år sedan träffade jag dock mitt livs kärlek och nästan lika länge har vi bott tillsammans som sambon. Vi är fortfarande lika nykära som vi var ett år sedan och vad andra än säger, känns det inte som att det någonsin kommer att ändras. Det här är mannen i mitt liv helt enkelt. Att det inte skulle vara vi två i all evighet är inte ens tänkbart.

Detta låter säkert bekant för de flesta som någon gång varit kära. Man vill ju inte bara ge sig in i ett förhållande och älska någon tidsbestämt. Ändå visar både statistik och livserfarenhet att man går skilda vägar. Det är här ett samboavtal kommer in i bilden. Om man går skilda vägar utan ett samboavtal, delas all egendom lika. Detta är speciellt förödande i de fall där den ena partnern gått in med en mycket större kontantinsats vid exempelvis husköp.

Nu hoppas jag att jag aldrig kommer ha behov av att använda mig av ett samboavtal, men det tål ändå att tänkas på och jag inser att alla inte är som just jag och min Niclas. Jag vet faktiskt inte hur jag ens skulle föreslå för honom att vi borde ha ett sådant och skulle nog ha blivit både förnärmad och ledsen om han hade föreslagit detta. Dock, enligt statistiken borde vi ha ett samboavtal. Lite som en livförsäkring. Man hoppas att man aldrig kommer att behöva använda sig av den, men när det väl sker, är det så mycket enklare med allt. Det betyder inte att man älskar sin partner mindre, utan att man faktiskt tar hänsyn till sin partner och respekterar dennes egendom.

Det kan verka motsägelsefullt, men just genom att försäkra att båda har rätt till sin personliga egendom, har man enligt mig visat största möjliga respekt. Jag och Niclas har inte delad ekonomi än och även om vi pratar öppet om pengar, så känns det ändå som att just detta är ett känsligt ämne. Om det är ett känsligt ämne när vi är som kärast och mår som bäst, hur infernaliskt skulle det då inte vara i en situation där vårt förhållande inte mår bra. Därav ska även jag diskutera detta med min livskamrat och bästa vän. Jag är säker på att han kommer att förstå de rationella argumenten.