Annons för EnklaAvtal.se
Som rubriken lyder, det är inte det lättaste att lyfta att här ska minsann skrivas avtal, när man tar det stora klivet och faktiskt flyttar ihop och skapar ett hem för två. Jag har heller aldrig sett det som aktuellt, förrän jag faktiskt läst på om vad det handlar om. Jag vet att jag och Niclas kommer att vara för all evighet och längre än så, men vad om vi skiljs åt i detta liv av exempelvis ett dödsfall som rör någon av oss två? Vem ärver vem och vad händer med kvarlåtenskapen? Det är här som ett samboavtal kommer väl till pass.
Jag är rätt säker på att vi inom en överskådlig samtal snarare kommer att behöva ett äktenskapsförord, men då inget datum är satt än, känns det lättare att prata om just samboavtal. Det är alltså ett avtal som reglerar vad som anses vara gemensam egendom ifall man går skilda vägar. Som jag precis intygat kommer vi inte att gå skilda vägar på grund av osämja, det är något jag är supersäker på, men vad många inklusive jag kanske inte tänker på är att man ofrivilligt går skilda vägar om den ena parten avlider. Säg att man exempelvis bor i en bostadsrätt som ena parten i förhållandet äger merparten av eller till och med hela. Vad händer då den sambo som lever kvar? Måste den flytta ut?
Jag känner många i min närhet som varit tillsammans i mer än 40 år, men som av en eller annan anledning inte valt att gifta sig. Man delar på allt och har ofta gemensam ekonomi, men måhända har den ena parten i förhållandet innan man träffades redan haft ett boende som man flyttat ihop i. Har man levt tillsammans ett helt liv kan det verka självklart att personen man delat sitt liv med ska få fortsätta bo kvar, men finns till exempel arvingar att ta hänsyn till är det långt ifrån självklart att det blir så. Just för att säkerställa att livet är så bra som möjligt för båda parter i ett förhållande är det viktigt att man upprättar ett samboavtal.
Det kan kännas olustigt att ta upp, men ett tips är just att nämna för din älskade att detta ingalunda handlar om ifall ni ska skiljas, utan att båda är lika skyddade ifall något oväntat sker i livet. Det är hemskt att tänka på och jag erkänner att det är något av en snårig djungel för mig med, men ibland måste man planera och vara förutseende i livet. Trots allt, det enda vi vet med 100% säkerhet är att vi alla dör, vi vet gudskelov bara oftast inte när det sker. Nu menar jag inte att man behöver vara morbid och konstant tänka på döden, men en viss planering för en gemensam framtid och de stora händelserna i den är bra att ha. Det faller under samma kategori som försäkringar. Man visste inte att man behövde en specialförsäkring förrän något oväntat inträffar och man inser att det hade varit på sin plats, men är för sent i det läget.
Är ni såpass förtroliga med varandra att ni flyttat ihop och delar på det mesta, eller motsatt, vill hålla saker och ting helt separata trots att ni bor under samma tak, är ett samboavtal ett juridiskt dokument som reder ut oklarheter och som gör livet återigen snäppet tryggare att leva. Nu står jag inför den stora frågan dock: När ska jag ta upp ämnet? Samtidigt som jag ger honom en kopp te en lördagseftermiddag? Varför inte. “Hej älskling, jag skulle vilja prata om hur vi ska göra vår framtid tillsammans ännu tryggare” kan nog ingen reagera negativt på.
